Namahage

Nu skriver jag här igen från ett soligt Yuwa, Akita. Regnperioden kom aldrig riktigt, eller jag förstår inte. Det regnade ungefär 5 dagar i sträck och sen har det varit halvdant väder och nu slår det till med runt 28 grader. Konstigt att vädret aldrig kan bestämma sig riktigt.

I alla fall har jag hunnit med att göra en del saker sen jag skrev senast, vilket var ett tag sedan. Jag kan ta det från där jag slutade senast.

 

Jag, svenskarna och min roomie, Shun, drog ut på en liten (!) cykeltur. Vi skulle cykla upp i bergen och hitta en vacker flod som rinner från toppen av berget och ned, alltså avsmältningsvatten. Det skulle enligt Shun ta cirka 40 minuter, två timmar senare var vi framme, men vi hade antagligen inte gjort det om vi visste hur långt det var. Vi räknade ut när vi väl kom hem att vi hade cyklat 40 km den dagen. Snacka om ont i rumpan dagen efter, men en riktigt trevlig cykeltur där vi badade och hade kul, riktigt fint landskap när man kom in vid foten på bergskedjan. Hann även med att se en hel del risfält, ormar och andra saker man bara ser på landet i Japan, den genuina delen. Vi avslutade dagen med att äta på ett lokalställe där jag åt Ramen. Riktigt gott.

 

Veckan som började efter denna helg var en vidrig vecka. Jag kallar den härmed för Herr Ågren, eller depressionsveckan. Allt var skit och jag ville bara hem, inget var bra. Så klart var det bara tillfälligt och det var tur det, man måste ha dalar för att veta att man senare är på toppen. Just nu måste jag säga att jag är väldigt högt upp på skalan, det mesta i skolan är gjort och om en vecka drar jag till Okinawa, öparadiset i syd. Det kommer att bli underbart att simma med sköldpaddor, njuta av ett Robinsonlandskap fast med mat och umgänge och annat som man behöver för att överleva. Bilder kommer att komma i nästa inlägg då det blir efter resan. Kommer att vara där i 9 dagar så jag missar en vecka av skolan, en vecka som det ändå inte händer så mycket på. Efter Okinawa är det bara 2 ½ veckor kvar av skolan här och det är mycket därför jag är så glad just nu. För skolan här är riktigt outhärdlig, läxor varje dag, känns som att jag skickats tillbaka till högstadiet.

 

En annan sak som hänt är att förra helgen åkte jag på en bussresa till Oga-halvön, en halvö norr om Akita med jättefin natur och mycket konstig kultur. Vi besökte ett akvarium där vi fick se massa häftiga saker. Vi åkte senare till en kulle och blickade ut över havet och kanske att vi såg Kim-Jong Un stå på andra sidan och vinka? Nej, tror inte det, men Nordkorea ligger faktiskt rakt över havet så vi får massa skräp som hamnar på stränderna därifrån. Vi var även på ett museum där det var en utställning med Namahage. En lång tradition här i Akita Prefecture, dessa Namahage, är alltså monster som knackar på dörrar vid nyår tror jag och skrämmer livet ur barn. Detta gör de för att skrämma latheten ur dem, de har till och med en stor kniv som de ska flå människor med som är lata. På museet visade de en film på när monsterna gick in och skrämde livet ur de stackars barnen, helt vettskrämda skrek och grät de medan Namahage slet de ur händerna på föräldrarna. Inte klokt men Japan slutar aldrig att förvåna. Vi fick även se en liten teateruppvisning där dessa klampade in, högljudda och skrämde livet ur folk. Sen hade de en 15 minuters diskussion med husägaren på japanska och då förstod jag såklart ingenting så det var inte så roligt. Men över lag var resan riktigt intressant. På lördag åker jag till stranden och myser och på söndag ska jag äta Soba och så många jordgubbar jag orkar. Även lite onsen ska hinnas med.

 

En sak som jag lagt märke till under denna tiden i Japan hittills är att de har väldigt konstiga smaker på glass, godis och annat dyl. Du kan till exempel få en glass med wasabismak utan problem, choklad med grönt te-smak. Det de smaksätter allt med här i detta underliga land är FISK. Passa dig om du ska köpa chips eller glass eller annat godis. Det är inte roligt att äta chips med fisksmak, hemskt. De är verkligen hemskt förtjusta i fisk, det är inte nog med att de äter fisk till maten varje dag, de ska även ha fisksmak på efterrätten de serverar, någon måtta får det väl vara på det?

 

 

Annonser
Categories: Akita, Oga Peninsula, Under resan | 1 kommentar

Inläggsnavigering

One thought on “Namahage

  1. Gunvor Carlsson

    Vilka minnen och vilka upplevelser du får vara med om! Det blir en rejäl omställning för dej när du kommer hem till lilla Uddevalla! Hoppas du får en härlig vecka på Okinawa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: