Okinawa

I skrivande stund är det alltså bara två veckor kvar här i Japan, helt otroligt vad tiden har gått fort, jag har fått uppleva väldigt många nya saker som aldrig skulle gå att göra hemma i Sverige. När jag väl kommit hem kommer ett inlägg där jag utvärderar hela resan så missa inte det, då kanske ni kan få reda på en av de sjukaste upplevelserna jag haft i mitt liv. Samtidigt som många av upplevelserna jag haft varit otroliga har de också gjort att jag lyft på ögonbrynet och börjat undra om de verkligen är riktigt kloka. Men mer om det om två veckor.

Detta inlägg kommer jag att tillägna resan till de vackra och varma öarna runt Okinawa. Ett äventyr som kunde blivit så mycket bättre än vad det var, tyvärr, av flera anledningar. Det började riktigt bra då vi första kvällen bodde i huvudstaden på huvudön, Naha. Detta var 4:e juli, Amerikas nationaldag. Vi åt en underbart god middag och sedan gick ut på en klubb som var full av amerikanska soldater i vår ålder. Har aldrig sett så mycket testosteron på ett ställe någonsin förut, men det är sådant man måste uppleva också. Minsta lilla snedsteg och du hade blivit nedslagen, det var viktigt att hålla sig i skinnet så att säga.

Dagen efter kom det som kantade hela vår resa, den mycket omtalade supertyfonen Neoguri som skulle träffa öarna några dagar senare. Vår plan från början var att bo ute på paradisön Zamami Island och leva livet. Tyvärr var vi tvungna att ändra planerna då vi helst ville vara i Naha när tyfonen slog till. Men vi fick i alla fall en natt där ute och det var en underbar upplevelse, utan tvekan de bästa två dagarna. Snorklade runt i det klarblåa havet i korallerna och såg massor av färgglada fiskar, även världens giftigaste orm som jag simmade farligt nära tydligen, dock såg jag den aldrig, vilket kanske var tur…Det jag såg mest fram emot var att få paddla kajak runt dessa fina öar som vi omringades av, dock kom vi för sent ut till ön så vi kunde inte hyra kajak första dagen. Andra dagen drog vi till vad som skulle vara den finaste stranden på ön där de hade otroliga korallrev som vi snorklade i, mycket tråkigt nog hade de inte några kajaker på denna stranden. Får helt enkelt paddla när jag kommer hem till Sverige igen, även om det inte är samma sak.

Efter äventyret på Zamami Island åkte vi inte till Naha igen och tog in på hotell och isolerade oss, tyfonen slog till, dock inte med den kraften man trodde från början. Det såg inte så farligt ut mitt i stan där vi bodde, var nog värre i utkanterna och ute på Zamami. Det enda roliga med denna vistelse var att jag fick lite mediautrymme, tre tidningar intervjuade mig angående tyfonen. Även om det inte hände så mycket så spädde de på det i nyheterna som de journalister de är. Även om tyfonen var den största de haft på 50 år så var det definitivt inte den starkaste. Den var stor som fyra Tyskland tillsammans och nådde en styrka på 250 km/h i kastvindarna så den var verkligen inget att bara avfärda, men det var aldrig någon fara om man stannade inomhus.

När tyfonen väl dragit förbi åkte vi upp till Nago, en stad några mil norr om Naha för att njuta, dock blev det inte så mycket njutande då stormen dragit med sig trädgrenar lite överallt, jordskred och otroligt mycket smuts i det annars så klarblåa havet. Vi kunde inte bada förrän 3 dagar efter tyfonen. Vi åkte istället till ett akvarium, där de har världens näst största tank, den rymmer att antal delfiner, stingrockor och andra fiskar, simmade även runt 3 exemplar av världens största fisk, valhajen i tanken. Det var riktigt mäktigt och vi fick senare se en delfinshow. Dagen efter åkte vi tillbaka till denna park för att bada på den fina Emerald Beach, som dock inte var så fin som jag trodde. Sista kvällen i Nago åt vi på ett litet hamburgekafé där jag åt den godaste hamburgaren i mitt liv, att äta hamburgare kommer aldrig att vara detsamma igen, känner mig precis som Marshall i How I Met Your Mother när han letar New York runt efter burgaren han åt när han var ny i stan.

Sista natten på Okinawa hade vi bokat Hilton, då de precis öppnat och hade 50 % rabatt. Det var ett riktigt trevligt hotell måste jag säga, drinkar i ananas, lyxiga rum och trevlig omgivning. Det var ett härligt avslut på en resa som kantats av både eufori och uttråkning.

Nedan följer en hel del bilder från resan, hoppas att det kan vara av intresse. För när jag nu ser tillbaka på resan, med lite distans så var det en underbar resa och en upplevelse, nu kan jag bocka av tyfon på min Bucket List också så att säga. Det är verkligen en resa jag vill göra igen, kanske inte mitt under värsta tyfonsäsongen. Då vill jag paddla MASSA kajak och ta dykarcertifikat, så återvända kommer jag verkligen göra, ni är välkomna att följa med.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser
Categories: Okinawa, Under resan | 2 kommentarer

Inläggsnavigering

2 thoughts on “Okinawa

  1. Ingela Carlsson

    Otroliga bilder:) Måste varit en hisnande upplevelse!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: