SE UPP FÖR BJÖRN!

Nu var det ett tag sedan jag lade upp något här på bloggen. Anledningen är enkel; det har faktiskt inte hänt något märkvärdigt som är värt ett inlägg. Livet på Akita International University rullar på, under veckodagarna går jag på lektioner och gör mina läxor som den ambitiösa eleven jag är. På helgerna hittas det alltid på något kul som i de flesta fall involverar god mat och dryck, japansk som västerländsk.

Jag har faktiskt några saker som jag vill ta upp, vissa är erfarenheter som jag vill dela, andra är rena spekulationer och reflektioner.

Jag tänkte att jag skulle börja med upplevelserna och det börjar med att jag fick ett mycket smickrande brev på posten i förra veckan. Som många redan vet fyllde jag år 14 april. Paketet jag fick var från Johanna och innehåll ett fint brev och två collage med bilder från mitt besök i Troyes, staden hon pluggar i. Nu sitter det så fint uppe på väggen och jag måste säga att det börjar se hemtrevligt ut nu, det går så sakta framåt. Innan har jag inte haft något på väggarna, har sett ut som ett mer eller mindre sjukhusrum.

I helgen åkte vi för första gången in till Akita City, staden som jag egentligen pluggar i, fast jag inte gör det ändå. Campus ligger ungefär 20 minuter utanför själva staden, mitt ute i skogen. För att förklara hur långt bort det är kan jag bara ta varningen på anslagstavlan här om dagen. Det hade alltså satts upp en lapp som varnade för Brunbjörnar i området. Det var nämligen så att någon student sett en Brunbjörn i skogarna kring campus, så nu gäller det att vara på sin vakt. Vill inte använda min försäkring från Kammarkollegiet för att skicka hem kvarlevorna av mig. Men det är nog ingen fara 🙂 Akita City var det ja, vi åkte dit för att dels träffa en Christians, en av svenskarna, föräldrar som varit på genomresa i Japan. Vi gick och åt en god middag som de faktiskt betalade, himla snällt. Senare gick vi till en Nomihoudai/Izakaya. Det behöver jag inte förklara för det vet ni alla vad det är reda. Inte? Okej, en Izakaya är en traditionell japansk bar där man beställer allt man vill ha från bordet man sitter på, gärna via en meny på en iPad eller en annan pekskärm. Nomihoudai är inget egentligt ställe utan ett koncept. Detta konceptet går ut på att du betalar en viss summa (oftast ca: 1500 yen) och du får dricka så mycket du bara orkar de närmsta två timmarna. Vi satt och beställde in nya saker innan vi ens smuttat på drinken/ölen vi hade framför oss. Vi gick till en annan bar efter dessa två timmar och det var samma sak där, bara att vi bytte ut Izakaya mot Karaoke, men Nomihoudai återstod. Här fick vi även äta så mycket vi ville. Detta borde tas med hem till Sverige. Kvällen slutade med att en i sällskapet blev så full att jag och Mandus, en annan svensk, fick ta en taxi hem och hjälpa honom. Det var lite synd för efter vi dragit gick de andra ut på nattklubb, men sådant är livet. Det finns gott om tid att ha roligt.

Jag tänkte bara nämna några ord om restaurangen vi åt på. Det var en typisk Yakinikubar där grillen stod på bordet och allt tillagades framför oss. Yakiniku betyder egentligen ”grillat kött” men grönsaker och diverse svampar och så vidare går alldeles utmärkt att grilla också.

Det finns en upplevelse till jag vill berätta om, en rolig upplevelse ni får ha överseende med. Det är nämligen så att vår toalett har en hel del olika knappar som utgör olika funktioner. En gör att man kan spela musik, en annan knapp gör att toaletten blir en bidé, en tredje knapp ger personen som sitter där en härlig dusch i rumpen så att man blir ren. Jag har alltid varit nyfiken på dessa knappar men aldrig vågat testa dem. Fram tills i måndags, då tog jag mod till mig och jag måste säga att det är otroligt fiffigt, ren blir man och varmt vatten var det. Dock kändes det otroligt obekvämt att sitta där och få en stråle där man inte brukar få den. Jag hoppas ni testar detta nästa gång ni far till Japan, något man måste ha gjort.

Det var även i måndags som vi fick våra bankkort och vår Hanko (många japanska ord som smugit sig in i inlägget). I alla fall är Hanko en stämpel du använder istället för din namnteckning. Ditt namn står redan på stämpeln. Bankkortet och min bankbok ser otroligt fräcka ut. Bild visas nedan.

En sista reflektion som jag tänkte dela med mig av handlar om DISK. Jag har pratat med Johanna som känner en kille som bor med två taiwaneser och det är precis samma som här. Jag har därför gjort en induktiv slutledning att asiater inte diskar. De lämnar disken och när diskhon är helt överfull kanske de får för sig att diska någon tallrik eller två. Detta är oerhört frustrerande.

Denna reflektion får avsluta mitt inlägg och jag hoppas att ni har det bra hemma i Sverige. Här har vissa grenar på träden fått sina oerhört vackra körsbärsblommor och jag bifogar några filer som handlar om inlägget. ADJÖ!