Hejdå Akita!

Att jag nu sitter här, på mitt rum i Akita, näst sista dagen här uppe i norra delarna av Japan är väldigt konstigt. Jag har haft många stunder då jag verkligen sett fram emot att få åka hem, att få slippa detta tråkiga ställe. Jag har dock haft fler tillfällen då jag verkligen insett vilket privilegium det är att få ha gjort en sådan här resa. Så mycket jag upptäckt och fått uppleva, så mycket har jag knappt upplevt i hela mitt liv innan resan. Så det är med en nostalgisk känsla jag nu packar ihop mina sista saker för att i morgon styra vidare mot varmare breddgrader, närmare bestämt Kyoto/Nara/Tokyo/Mount Fuji.

Akita har lärt mig mycket, det viktigaste måste vara att det alltid går att ha kul, allting blir vad man gör det till. Eftersom närmsta stad ligger en bit bort och kollektivtrafiken inte är den bästa blir det att man ofta stannar i närheten av campus. Vi har börjat spela tennis, frisbeegolf och tränat i mängder, några cykelturer har det också hunnit med att bli. Sen har jag träffat en rad nya bekantskaper från alla världens hörn, vissa kommer jag aldrig mer att se, antagligen handlar det om de flesta, men det finns en och annan som skulle vara riktigt roligt att träffa igen, som inte alls är omöjligt att träffa heller.

Men, som sagt, resan är inte helt slut ännu, jag har fortfarande en vecka kvar och jag kommer att få uppleva delar av Japan jag inte upptäckt än. Jag vill inte berätta för mycket om vad jag har planerat, men nog ska det bli spännande att få berätta om mina, något udda upplevelser under denna veckan. För det jag kommer att göra denna vecka är något jag sett fram emot under större delen av resan och även tänkt att jag vill besöka innan jag visste att jag skulle studera här. Äventyret från min sista vecka kommer jag att publicera på måndag kväll lokal tid så då har ni något nytt att ser fram emot.

Jag kommer att sakna Akita en hel del, i denna region har jag funnit saker jag aldrig skulle kunna drömma om, något som aldrig skulle gå att göra i Sverige. Det roligaste har varit att kunna få komma bakom turismen, vilken är inte stor i denna region ändå, men jag har fått interagera med lokalbefolkning, fått komma bakom kulisserna på en rad olika saker och fått upptäcka den underbart, vackra naturen.

Tack och hej från Akita!

Okinawa

I skrivande stund är det alltså bara två veckor kvar här i Japan, helt otroligt vad tiden har gått fort, jag har fått uppleva väldigt många nya saker som aldrig skulle gå att göra hemma i Sverige. När jag väl kommit hem kommer ett inlägg där jag utvärderar hela resan så missa inte det, då kanske ni kan få reda på en av de sjukaste upplevelserna jag haft i mitt liv. Samtidigt som många av upplevelserna jag haft varit otroliga har de också gjort att jag lyft på ögonbrynet och börjat undra om de verkligen är riktigt kloka. Men mer om det om två veckor.

Detta inlägg kommer jag att tillägna resan till de vackra och varma öarna runt Okinawa. Ett äventyr som kunde blivit så mycket bättre än vad det var, tyvärr, av flera anledningar. Det började riktigt bra då vi första kvällen bodde i huvudstaden på huvudön, Naha. Detta var 4:e juli, Amerikas nationaldag. Vi åt en underbart god middag och sedan gick ut på en klubb som var full av amerikanska soldater i vår ålder. Har aldrig sett så mycket testosteron på ett ställe någonsin förut, men det är sådant man måste uppleva också. Minsta lilla snedsteg och du hade blivit nedslagen, det var viktigt att hålla sig i skinnet så att säga.

Dagen efter kom det som kantade hela vår resa, den mycket omtalade supertyfonen Neoguri som skulle träffa öarna några dagar senare. Vår plan från början var att bo ute på paradisön Zamami Island och leva livet. Tyvärr var vi tvungna att ändra planerna då vi helst ville vara i Naha när tyfonen slog till. Men vi fick i alla fall en natt där ute och det var en underbar upplevelse, utan tvekan de bästa två dagarna. Snorklade runt i det klarblåa havet i korallerna och såg massor av färgglada fiskar, även världens giftigaste orm som jag simmade farligt nära tydligen, dock såg jag den aldrig, vilket kanske var tur…Det jag såg mest fram emot var att få paddla kajak runt dessa fina öar som vi omringades av, dock kom vi för sent ut till ön så vi kunde inte hyra kajak första dagen. Andra dagen drog vi till vad som skulle vara den finaste stranden på ön där de hade otroliga korallrev som vi snorklade i, mycket tråkigt nog hade de inte några kajaker på denna stranden. Får helt enkelt paddla när jag kommer hem till Sverige igen, även om det inte är samma sak.

Efter äventyret på Zamami Island åkte vi inte till Naha igen och tog in på hotell och isolerade oss, tyfonen slog till, dock inte med den kraften man trodde från början. Det såg inte så farligt ut mitt i stan där vi bodde, var nog värre i utkanterna och ute på Zamami. Det enda roliga med denna vistelse var att jag fick lite mediautrymme, tre tidningar intervjuade mig angående tyfonen. Även om det inte hände så mycket så spädde de på det i nyheterna som de journalister de är. Även om tyfonen var den största de haft på 50 år så var det definitivt inte den starkaste. Den var stor som fyra Tyskland tillsammans och nådde en styrka på 250 km/h i kastvindarna så den var verkligen inget att bara avfärda, men det var aldrig någon fara om man stannade inomhus.

När tyfonen väl dragit förbi åkte vi upp till Nago, en stad några mil norr om Naha för att njuta, dock blev det inte så mycket njutande då stormen dragit med sig trädgrenar lite överallt, jordskred och otroligt mycket smuts i det annars så klarblåa havet. Vi kunde inte bada förrän 3 dagar efter tyfonen. Vi åkte istället till ett akvarium, där de har världens näst största tank, den rymmer att antal delfiner, stingrockor och andra fiskar, simmade även runt 3 exemplar av världens största fisk, valhajen i tanken. Det var riktigt mäktigt och vi fick senare se en delfinshow. Dagen efter åkte vi tillbaka till denna park för att bada på den fina Emerald Beach, som dock inte var så fin som jag trodde. Sista kvällen i Nago åt vi på ett litet hamburgekafé där jag åt den godaste hamburgaren i mitt liv, att äta hamburgare kommer aldrig att vara detsamma igen, känner mig precis som Marshall i How I Met Your Mother när han letar New York runt efter burgaren han åt när han var ny i stan.

Sista natten på Okinawa hade vi bokat Hilton, då de precis öppnat och hade 50 % rabatt. Det var ett riktigt trevligt hotell måste jag säga, drinkar i ananas, lyxiga rum och trevlig omgivning. Det var ett härligt avslut på en resa som kantats av både eufori och uttråkning.

Nedan följer en hel del bilder från resan, hoppas att det kan vara av intresse. För när jag nu ser tillbaka på resan, med lite distans så var det en underbar resa och en upplevelse, nu kan jag bocka av tyfon på min Bucket List också så att säga. Det är verkligen en resa jag vill göra igen, kanske inte mitt under värsta tyfonsäsongen. Då vill jag paddla MASSA kajak och ta dykarcertifikat, så återvända kommer jag verkligen göra, ni är välkomna att följa med.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Namahage

Nu skriver jag här igen från ett soligt Yuwa, Akita. Regnperioden kom aldrig riktigt, eller jag förstår inte. Det regnade ungefär 5 dagar i sträck och sen har det varit halvdant väder och nu slår det till med runt 28 grader. Konstigt att vädret aldrig kan bestämma sig riktigt.

I alla fall har jag hunnit med att göra en del saker sen jag skrev senast, vilket var ett tag sedan. Jag kan ta det från där jag slutade senast.

 

Jag, svenskarna och min roomie, Shun, drog ut på en liten (!) cykeltur. Vi skulle cykla upp i bergen och hitta en vacker flod som rinner från toppen av berget och ned, alltså avsmältningsvatten. Det skulle enligt Shun ta cirka 40 minuter, två timmar senare var vi framme, men vi hade antagligen inte gjort det om vi visste hur långt det var. Vi räknade ut när vi väl kom hem att vi hade cyklat 40 km den dagen. Snacka om ont i rumpan dagen efter, men en riktigt trevlig cykeltur där vi badade och hade kul, riktigt fint landskap när man kom in vid foten på bergskedjan. Hann även med att se en hel del risfält, ormar och andra saker man bara ser på landet i Japan, den genuina delen. Vi avslutade dagen med att äta på ett lokalställe där jag åt Ramen. Riktigt gott.

 

Veckan som började efter denna helg var en vidrig vecka. Jag kallar den härmed för Herr Ågren, eller depressionsveckan. Allt var skit och jag ville bara hem, inget var bra. Så klart var det bara tillfälligt och det var tur det, man måste ha dalar för att veta att man senare är på toppen. Just nu måste jag säga att jag är väldigt högt upp på skalan, det mesta i skolan är gjort och om en vecka drar jag till Okinawa, öparadiset i syd. Det kommer att bli underbart att simma med sköldpaddor, njuta av ett Robinsonlandskap fast med mat och umgänge och annat som man behöver för att överleva. Bilder kommer att komma i nästa inlägg då det blir efter resan. Kommer att vara där i 9 dagar så jag missar en vecka av skolan, en vecka som det ändå inte händer så mycket på. Efter Okinawa är det bara 2 ½ veckor kvar av skolan här och det är mycket därför jag är så glad just nu. För skolan här är riktigt outhärdlig, läxor varje dag, känns som att jag skickats tillbaka till högstadiet.

 

En annan sak som hänt är att förra helgen åkte jag på en bussresa till Oga-halvön, en halvö norr om Akita med jättefin natur och mycket konstig kultur. Vi besökte ett akvarium där vi fick se massa häftiga saker. Vi åkte senare till en kulle och blickade ut över havet och kanske att vi såg Kim-Jong Un stå på andra sidan och vinka? Nej, tror inte det, men Nordkorea ligger faktiskt rakt över havet så vi får massa skräp som hamnar på stränderna därifrån. Vi var även på ett museum där det var en utställning med Namahage. En lång tradition här i Akita Prefecture, dessa Namahage, är alltså monster som knackar på dörrar vid nyår tror jag och skrämmer livet ur barn. Detta gör de för att skrämma latheten ur dem, de har till och med en stor kniv som de ska flå människor med som är lata. På museet visade de en film på när monsterna gick in och skrämde livet ur de stackars barnen, helt vettskrämda skrek och grät de medan Namahage slet de ur händerna på föräldrarna. Inte klokt men Japan slutar aldrig att förvåna. Vi fick även se en liten teateruppvisning där dessa klampade in, högljudda och skrämde livet ur folk. Sen hade de en 15 minuters diskussion med husägaren på japanska och då förstod jag såklart ingenting så det var inte så roligt. Men över lag var resan riktigt intressant. På lördag åker jag till stranden och myser och på söndag ska jag äta Soba och så många jordgubbar jag orkar. Även lite onsen ska hinnas med.

 

En sak som jag lagt märke till under denna tiden i Japan hittills är att de har väldigt konstiga smaker på glass, godis och annat dyl. Du kan till exempel få en glass med wasabismak utan problem, choklad med grönt te-smak. Det de smaksätter allt med här i detta underliga land är FISK. Passa dig om du ska köpa chips eller glass eller annat godis. Det är inte roligt att äta chips med fisksmak, hemskt. De är verkligen hemskt förtjusta i fisk, det är inte nog med att de äter fisk till maten varje dag, de ska även ha fisksmak på efterrätten de serverar, någon måtta får det väl vara på det?

 

 

Midterm Week

Att det är så otroligt varmt här i Akita hade jag inte förväntat mig kan jag säga! Har alltså varit runt 30 grader nu i nästan 2 veckor och kommer att fortsätta. Egentligen ska jag inte klaga, men det går knappt att vistas ute längre, så fort jag rör mig svettas jag flera liter.

Apropå värmen har jag och de andra svenskarna bokat resa till paradiset Okinawa. Åker 4 juli och är tillbaka 13 juli. Missar en vecka i skolan men det känner jag att det är det värt flera 1000 gånger om. Missar ändå inte så mycket. Så om ni är nyfikna på hur Okinawa ser ut är det bara att googla. Vi ska bo i Naha, Zamami Island och Nago. Hotellen vi ska bo på heter: Hilton Okinawa Chatan Resort, Hotel Yuguf Inn och Pension Patio House Reef. Snorkla, njuta och bara insupa atmosfären. Så nu är det bara en nedräkning till Okinawa, sen efter det händer det bara roliga saker. Antagligen drar jag till Mount Fuji och senare, efter skolan är slut blir det Kyoto och närområden. Så juni är egentligen bara en språngbräda nu, fast där har jag ju VM i Brasilien att se fram emot, lär bli många sömnlösa nätter. För nu är det faktiskt bara nedförsbacke med massa roliga saker att göra.

Det finns dock nackdelar med värmen; en är att det kryllar av kackerlackor här, de springer runt lite varstans och helst klättrar de på dörrar och fönster, så det är bäst att stänga myggnätet om du vill ha öppet fönster. Dörrar kan inte vara öppna för då är det inte jättekul att trampa runt. Det är även jobbigt att spela tennis, som jag börjat med nu, har köpt mig ett tennisrack och det är riktigt kul att spela faktiskt. Men i denna värmen flyter jag, som sagt, bort!

Senaste veckan har jag haft väldigt mycket att göra i skolan. Det har varit tre olika prov; i japanska, geografi och East Asia studies. I japanskan fick jag 100%, Mr. Perfect som jag är! I geografin klarade jag mig trots att jag knappt pluggade alls, också härligt. I det sista provet kändes det bra, har dock inte fått resultatet än. Så nu är Midterm Week över och jag har inte så stora saker att göra i det närmsta.

I söndags åkte jag med en buss till ett ställe som hette The Boon, ett ställe där man kunde gymma, bada, och gå till onsen. Det var mysigt och ljuvligt väder såklart. Hände väl inte så överdrivet mycket mer kan jag inte säga.

Här kommer några bilder från den gångna tiden. Det finns även mer bilder på instragram om ni är sugna att titta. Kolla bara i högerspalten på min startsida så kommer ni dit.

 

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mr. Perfect

Riktigt längesedan jag skrev ett blogginlägg nu faktiskt, det beror väl egentligen på att jag inte har så mycket att berätta. Eller, det finns alltid historier att berätta men vissa är inte alltid så roliga att lyssna på.

Jag har pluggat en hel del och har ett nytt smeknamn i japanskan. Detta är ju min blogg så jag måste få skryta i den, eller hur?! Smeknamnet är Mr. Perfect, min Sensei (lärare) kom namnet faktiskt. Detta på grund av att jag fått alla rätt på det mesta jag gjort, förutom det senaste provet vi hade, då fick jag 98/100….! Men jag ska väl inte klaga, japanska är väldigt roligt och det är riktigt roligt att kunna läsa skyltar, bilar och matvaror även om jag inte alltid förstår vad det står. De andra ämnena är inte mycket att hänga i granen, jag hoppas väl att jag klarar dem utan att vara så märkvärdig.

I tisdags förra veckan var vi på en restaurang som serverade Okonomiyaki, en japansk variant av pizza kan man säga, fast det liknar mer omelett egentligen. Du sätter dig på golvet på en liten dyna och på bordet framför dig har du en stor stekyta. Sen beställer du in en skål med ingredienser, vitkål, ägg och resten är valfritt. Riktigt gott var det måste jag säga, och mycket enkelt att göra så om ni vill testa när jag är hemma så är det bara att komma hem till mig!

En annan rolig sak på matfronten är att jag köpt mig en mixer, kostade inte ens 200 kronor. Så nu gör jag olika shaker, juicer och smoothies, riktigt roligt är det! Jag har även hittat havregryn, eller som det heter på japanska, otomiru. Så nu kan jag äta nyttig frukost också!

Detta är väl egentligen det roliga som jag har att berätta som har hänt. Men jag har faktiskt några reflektioner som jag tänkte dela med mig av och som jag funderat en bit på här.

Den första är att vädret är väldigt konstigt i dessa områden. Min första vecka var jag med om både snöoväder och 20 grader och solsken på två dagar. Nu på sistone har det växlat från att vara närmare 30 grader för att dagen efter vara spöregn och gå ned till 12 grader. Jag gillar inte riktigt det för jag vill veta hur jag ska kunna klä mig, om jag ska ha shorts eller jacka. Om 3-4 veckor kommer även regnperioden, men bara det är varmt så är jag faktiskt nöjd, har fått nog av kylan nu, speciellt när jag ser alla härliga sommarbilder hemma i Sverige.

Eftersom det regnar så mycket tycker jag det är roligt, trevligt, underbart att det inte finns några mördarsniglar här, inte en enda snigel har jag sett, däremot har jag sett insekter stora som handflatan i princip. Finns en art som kallas för Giant Hornet, en geting som är bokstavligt tala lika stor som handen. Den har jag dock inte sett än, kanske är tur.

En sista rolig grej är att istället för glassbil har de i detta land en Ramenbil som kör runt och tutar roliga melodier. Ramen kanske jag redan berättat för vad det är, men om jag inte gjort är det nudlar som är gjorda på vete och man har goda grejer i. Supergott, men jag har tyvärr inte testat Ramenbilen än.

Det var nog allt jag hade så här långt. Snart händer det mycket bra grejer så jag hoppas att ni fortsätter följa mig. Ha det så bra så länge så hörs vi! 🙂